Sakta men säkert börjar Bibi bli lite mer sig själv, men man ser tydligt att hon har en ny roll. Är fortfarande lite orolig mellanåt o är lite mer vaktig. Idag har vi gått på en härlig skogspromenad o det värmde i mattehjärtat att se att hon var glad o sprallig. Hennes bus i blicken var tillbaks. Vi körde uppletande med skogspinnar o hon hoppade o studsade, busade o kom i 190 på inkallning. Älskade hund! Hon uppvisar mer sitt rätta jag när vi är ute. Inomhus får hon fortfarande den där tomma, annorlunda blicken ibland. Säger det igen- tack och lov för att hon finns! Hon får oss att tänka på annat mellanåt men våra hjärtan värker. Det är tomt o en annan tung känsla har börjat infinna sig. Älskade tanten kommer inte tillbaks till oss. Hon kommer inte tillbaka o den insikten gör så ont. Så ont. Vill inte förstå det... Ta hand om era fyrbeningar varje minut ni är tillsammans. Det kan fort ta slut pga elaka, aggressiva sjukdomar. Tisdag för 2 v sedan gick jag på en lång skogspromenad med Hidaya. Hon var pigg, glad o busig. På fredagen fanns hon inte längre... Mitt hjärta blöder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar