Vi är i Gällivare och firar farmor och farfars 35 åriga bröllopsdag.
torsdag 29 december 2011
tisdag 27 december 2011
fredag 23 december 2011
torsdag 22 december 2011
måndag 19 december 2011
Min största och enda önskan...
Det enda jag önskar mig till jul är att ligga mitt emellan dom två bästa... Hidaya, du anar inte hur mycket jag önskar att du fanns här just nu. Ingen kan trösta mig som du kunde. Krypa ner bredvid dig på bädden eller i soffan. Inga konstiga, ifrågasättande blickar. Inga anklagelser. Inget krångel. Ingen tung tystnad. Bara kärlek. En massa kärlek. Jag vet du är 'bara' en hund men du fanns alltid där. Du och jag Hidaya. Du och jag... Du har tröstat mig så många gånger när jag har behövt dig. Jag hade behövt dig nu. Saknar dig så mycket att det gör ont min älskade änglatant...
fredag 16 december 2011
tisdag 13 december 2011
'Du är så söt när du sover'
Finaste liten som kan konsten att få mitt hjärta att smälta o le i nästan alla lägen.
söndag 11 december 2011
Elsa tittar på skidor
Nyvaken. Har varit med på långpromenad i snön o sen sovit ute i vagnen i 2 h. Strumporna är inte det minsta stora. Pippitröjan har mormor stickat :).
torsdag 8 december 2011
'Titt ut'
Den här bilden är typiskt Hidaya. Hon gillade inte att sovrumsdörren var stängd så om den var det så gick hon alltid och öppnade den, gick ett varv runt sängen o gav matte o husse varsin puss. Ibland kunde hon sitta precis sådär i dörröppningen o kika. Sen så var hon våran levande väckarklocka, ungefär vid samma tid kom hon o dubbelkollade o väckte oss för att för att kolla att vi inte försovit oss (läs: att vi inte dröjde allt för länge med frukosten).
Nu inser man alla små egenheter hon hade. Självklart visste jag redan om dom men dom var så självklara i vardagen att man nästan missade dom. Som tex att hon alltid låg el satt på mattan ute i bastudelen när jag duschade där, kom o kikade till mig näe jag stod o duschade. Vek aldrig från min sida. Hon var alltid med! Hon visste att jag är lite mörkrädd när jag duschar där. Det gör fortfarande så jäkla ont!!!! I nästan 9 år har hon funnits vid min sida. I vått o torrt. Det längsta jag varit utan henne var i våras när vi var ner till bl a. Göteborg i 10 dgr. Nu har jag varit utan henne i över 2 månader. Det är fortf overkligt o tungt. Hoppas varje dag att allt är en mardröm. Att jag ska vakna o hon ligger vid min sida. Men det gör hon inte. Hon finns inte längre. Älskade, älskade Hidaya...
onsdag 7 december 2011
måndag 5 december 2011
Elsa på kalas hos tremänningen Milton
Milton fyller hela 3 år imorgon!! Vi har varit o firat honom idag. (eftersom det är en ständigt återkommande fråga så skriver jag det här: Det Elsa har vid ögat är ett smultronmärke :-))
fredag 2 december 2011
tisdag 22 november 2011
fredag 18 november 2011
Fullt på bordet
Men inte är det mycket som är för en hundmage säger matte o husse :-( jaja, har fått smaka lite kex iallafall... Och nu har lilla babyn Elsa i familjen börjat sitta vid matbordet i en egen stol i bordshöjd OCH har börjat äta lite vanlig mat oxå. Suck... Det är inte lätt att vara hund men måste ju erkänna att jag gillar den nya familjemedlemmen. Hon får många, många pussar varje dag o jag myser med henne o matte när hon hänger fast i mattes tutte. Jag växer med uppgiften att vara 'stora syster' och säger till matte om Elsa är ledsen. Jag är ju en ridgeback- familjen framför allt!! // Kibibi
söndag 13 november 2011
Vilket väder!
Så länge det är såna här vinterdagar så saknar jag inte snön. Slipper skotta o allt annat elände som följer med. Känn lugnet alla snöälskare, den kommer. Var så säker...
I fredags skulle änglatanten fyllt 9 år... Det var en tung dag o natt. Hur är det möjligt att sakna någon så mycket? Känns som att jag aldrig någonsin kommer känna mig hel utan älskade Hidaya. Det jobbiga är att jag fortfarande minns hennes sista 2 dagar för mycket. Jag vill komma till den fasen när jag minns hennes tokigheter o härligheter. Jag vill inte minnas hur trött o slut hon var. Vill inte minnas att hon knappt orkade gå. Jag vill inte minnas hennes sista blick på mig innan hon fick sprutan. Vill inte minnas hur hon låg inlindad i hennes täcke från sängen utan att andas... Vill inte minnas tomheten i bilen till och från djurkliniken på natten. Vill inte minnas... Det var hjärtskärande att stänga dörren till rummet där vi lämnade henne på natten. Ville inte hinna känna att hon blev kall... Jag tror nog att hon följde med oss hem den dagen. Jo, det gjorde hon. Hon finns med oss på något sätt förutom bara i våra hjärtan. Det känns så. Hon måste få göra det ett tag om jag ska orka ta mig igenom det här. Hoppas du sover gott älskade, älskade ängel...
Jag är så glad att vi har det underbara yrvädret Kibibi här hemma. Fantastiska hund. Jag känner att hon o jag har kommit varandra närmare sedan Daya försvann. Hon har blivit ganska annorlunda som ensamhund. Faktiskt på ett ganska positivt sätt fast jag knappt vill säga det. Hon har mognat lite mer. Måste stå på egna ben när hon inte har idolen att ta skydd hos. Som sagt, är så glad att ha det underbara yrvädret här hemma. Hon och resten av familjen ger mig kraft. Vad skulle jag göra utan er? Älskar er massor och mest!
fredag 4 november 2011
Älskade, älskade hund...
Vad vi saknar dig älskade Hidaya. Inget är som förut. Du ska ju ligga här i soffan med oss!! Det är så tomt...
torsdag 3 november 2011
onsdag 2 november 2011
tisdag 1 november 2011
Veckans simpass
Precis som förra veckan jobbade hon på superbra! Härlig laserbeh efteråt. Är grymt bra att vi fått ett sim här uppe.
Kamouflage
Bibi älskar att ligga under filtar, täcken mm. Den här filten kan man dessutom se igenom - perfekt!
söndag 30 oktober 2011
Kibibi 4 år!!!
Ok, jag ska försöka få till en bättre bild på henne men ni som känner bruden vet att det är inte lätt... Inte bästa vän med kameran, men ni vet ju oxå att hon är snyggast iaf :-). Dagen firades med skogspromenad med bästa sällskapet från Boden + spåra tjäder.
Idag har hon o husse jagat o förtjänsten blev en liten järpe. Allt för Bibis skull för storleken är inget att skryta om. Stolt visade hon upp sin förtjänst till matte då hon kom hem. Lycka!!!
torsdag 27 oktober 2011
Finaste
Finns det nåt finare än att titta än älskade Elsa som sover gott i mammas famn? Blir alldeles varm i hjärtat. En speciell känsla.
torsdag 20 oktober 2011
Tung saknad...
Hoppas att det är precis så här änglatanten har det nu... Hon älskade verkligen lata sommardagar. Fan vad det gör ont!!! Det har varit o är en tung kväll o natt. Insikten om att aldrig mer få pussa o snosa på henne gör så ont.
tisdag 18 oktober 2011
Elsa 3 månader spärrar upp ögonen
Hon har firat sin dag med att få vaccinationssprutor i vardera lår. Man kan lugnt säga att hon gallskrek...
söndag 16 oktober 2011
lördag 15 oktober 2011
torsdag 13 oktober 2011
Älskade Kibibi myser i soffan
Sakta men säkert börjar Bibi bli lite mer sig själv, men man ser tydligt att hon har en ny roll. Är fortfarande lite orolig mellanåt o är lite mer vaktig. Idag har vi gått på en härlig skogspromenad o det värmde i mattehjärtat att se att hon var glad o sprallig. Hennes bus i blicken var tillbaks. Vi körde uppletande med skogspinnar o hon hoppade o studsade, busade o kom i 190 på inkallning. Älskade hund! Hon uppvisar mer sitt rätta jag när vi är ute. Inomhus får hon fortfarande den där tomma, annorlunda blicken ibland. Säger det igen- tack och lov för att hon finns! Hon får oss att tänka på annat mellanåt men våra hjärtan värker. Det är tomt o en annan tung känsla har börjat infinna sig. Älskade tanten kommer inte tillbaks till oss. Hon kommer inte tillbaka o den insikten gör så ont. Så ont. Vill inte förstå det... Ta hand om era fyrbeningar varje minut ni är tillsammans. Det kan fort ta slut pga elaka, aggressiva sjukdomar. Tisdag för 2 v sedan gick jag på en lång skogspromenad med Hidaya. Hon var pigg, glad o busig. På fredagen fanns hon inte längre... Mitt hjärta blöder...
torsdag 6 oktober 2011
Dom finaste...
Det är tomt här hemma. Riktigt tomt... Vi har nog inte riktigt förstått att tanten är borta, vill inte förstå det heller. Men måste... Dagarna passerar. Jag känner mig lite som en robot som gör det jag måste o förväntas göra. Är helt underbart att vi har älskade Kibibi med oss. För dom som bara har en hund o förlorar den måste ju tomheten vara ännu större. Hur det är vill jag inte ens tänka på. Det är en stor omställning för Bibi. Hon var med min pappa o jagade i Överkalix när Daya blev sjuk. När hon kom hem letade hon igenom hela huset. Verkligen hela huset. Hon nosade på varenda plats Daya legat på. Man ser klart o tydligt att hon sörjer sin idol o förebild. Ligger ofta o stirrar rakt fram med tom blick. Hon förstår nog att nu är kompisen borta o lilltjejen är nu ensamhund. Vi försöker att rå om henne lite extra utan att dalta för mycket för då blir hon nog bara mer orolig. Promenaderna är så annorlunda. Daya höll sig mest kring oss men Bibi springer oftast en bit före, efter eller drar en repa i skogen. Tomt...
Tack o lov även för Elsa som just nu är den enda som kan få mig att le. Hon är helt oförstående om vad som hänt och det är ganska skönt. Hon får oss att tänka på annat.
När jag känner att jag orkar ska jag skriva om vad som hände Hidaya. Vad veterinärerna tror mm. Just nu känns det för jobbigt...
Tack alla underbara för erat stöd! Ni anar inte hur värdefullt det är för oss. Många har gått igenom samma sak o förstår hur det känns - Det är inte bara första dagen som är jobbig. Sorgen förändras o varierar mellan tårar, ilska, frustration, tomhet mm. Andra är goda vänner som vill stötta. Jag har fått stöd från flera oväntade håll o det är jag glad för. Blommor, dagliga sms, telefonsamtal, mail mm. Ingen nämnd, ingen glömd. Ni vet vilka ni är. *kärlek*
söndag 2 oktober 2011
Härliga tanten :)
Jag trodde tårarna var slut men de fortsätter komma om och om igen. Jag är så glad att jag är din husse. Det kommer jag alltid att vara. Det är så tomt utan vår tokiga, kloka, underbara tant. Jag kommer sakna... När du väcker mig alldeles för tidigt med en blöt puss, när du rapar vid frukostbordet, när du alltid vill visa oss genvägar i skogen för att komma hem fortare, när du stirrar ut oss efter kvällsmaten och vill ha en portion till, när du vägrar gå ut på morgonen för att det regnar ute, när du gör oss sällskap i bastun och allt annat härligt du gjort med oss. Tack för allt min älskling. Vi ses ...men inte riktigt ännu. Puss på nosen /Husse
Vila i frid älskade, älskade Hidaya
Ingenting blir någonsin som förut... Varför? Varför kunde du inte leva för evigt? Nu kan du sträcka ut o springa på dom gröna ängarna. Utan smärta o sjukdomar. Vi älskar dig så otroligt mycket o det finns inga ord för hur mycket vi saknar dig. Nu när du äntligen även fått en husse o lillmatte som du avgudade o gjorde allt för o som gjorde allt för dig. Du lånade ut ditt hjärta till oss. Hoppas du tycker att vi tog väl hand om det. Det har alltid varit matte o Hidaya. Det är få förunnat att ha en sån relation med sin hund. Till slut tittade du på mig med en blick som sa 'Nu orkar jag inte mer matte, jag har levt mitt liv. Hjälp mig en sista gång.' Din kropp var slut... Organen fungerade inte längre. Du fick somna i bilen med matte o husse. Inlindad i ditt favorittäcke. Varmt. Precis dom du ville ha det. Tack för 9 underbara år som förändrade mitt liv. Älskar dig så mycket o kommer för alltid känna mig halv utan dig världens bästa Hidaya...
söndag 18 september 2011
söndag 11 september 2011
onsdag 7 september 2011
söndag 4 september 2011
Finaste kibibi
Jobbiga dagar framför sig då husse ska jaga älg men hon får inte följa med... Hon får vänta tills han ska jaga fågel istället.
Elsa 7 v ung har ett träningspass på golvet
Ja, det är på golvet än så länge men bilden blev upp ner av någon anledning. Klamra sig fast i taket tar vi om någon vecka;-)
onsdag 31 augusti 2011
Vi har varit på koppel/barnvagnspromenad
Finns ju roligare saker att göra tycker hundarna. Dom föredrar skogspromenader när Elsa sitter i babybjörnen och dom kan springa lös. Men är inte helt fel att nosa efter alla hundar i rutvik o bli utskälld lite här o var :-).